10-årsjubileum!

Tänk, nu har det gått 10 år sedan jag startade Babydesign! Det har varit en mycket lärorik tid, spännande och intressant.

En av de bästa sakerna har varit alla fina möten med blivande föräldrar, nyblivna föräldrar, små barn och alla andra som finns i närheten omkring. Vissa föräldrar och deras barn kommer jag nog alltid att komma ihåg.

Ta den späda lilla mamman som jag träffade när vi ställde ut på Underbara-barn-mässan för 8 år sedan. Hon var kortare än mig och hade med sig sin son på tolv år, som nästan var lika lång som sin mamma. Sonen satt i rullstol och kunde inte ens hålla sitt huvud stadigt. Hon bar honom väldigt mycket och det var svårt. Vi lyckades sätta upp honom i en höftknytning i en lång, vävd bärsjal. Hon tyckte det var jättebra! Äntligen kunde hon bära sonen nära med bra stöd och ändå få en arm över. Jag hoppas innerligt att bärsjalen underlättade för henne och sonen.

En annan gång träffade jag en mamma uppe på barnkliniken i Västerås, det är flera år sedan nu. Jag kände igen henne och hon mig, och eftersom jag tillbringade dagen där hann vi pratas vid en stund. Så småningom fick jag reda på att dottern hade cancer, en tumör i hjärnan. Hon hade blivit behandlad mot det och tidvis mått väldigt dåligt. "Då var det så bra att ha bärsjalen jag köpte hos dig" sa mamman, "den har vi verkligen haft glädje av". Jag fick något tjockt i halsen och nickade bara till svar. Jag hoppas innerligt att den lilla flickan nu är stor och frisk.

Nog är det många mer som har berört mig mycket genom åren, listan skulle bli mycket lång, men den sista jag nu ska berätta om är Maria Eggers. Hon var med på en bärsjalskurs jag hade för 5 år sedan. Hon kom fram till mig efteråt och sade med eftertryck att hon tyckte att kursen var så bra. Hon drog sedan ihop ett gäng glada mammor till en helt ny kurs, för hon ville att de skulle gå den. Det värmde och det fick mig att känna att de här kurserna var nog verkligen bra. Så hon fanns också i mitt hjärta. Ett par år senare fick jag höra att hon hade drabbats av sjukdomen ALS i alldeles för ung ålder. Hon kämpar hårt och nyligen sändes en dokumentärfilm i TV om henne. Du kan se den här på UR: Aldrig släppa taget  En varm hälsning till dig Maria, vi är nog många som tänker på dig! Det var bra att du och Simon fick er tid att vara nära varandra, mysande i bärsjalen när han var riktigt liten.

De allra flesta föräldrar som jag träffar tampas dock tack och lov med de vanliga småbarnsbesvären som för lite sömn på nätterna, barn som kanske har kolik eller som bara helt normalt vill vara nära sin förälder för trygghet och värme, eller stimulans. Då kan bärsjalen eller bärselen göra att det som kanske skulle bli väldigt jobbigt och slitsamt istället förvandlas till något väldigt mysigt och njutbart. Vi är nog många föräldrar som har sagt till våra barn när de efter något års intensivt närhetssökande släpper taget och vill gå själva: Ska du inte komma upp och sitta lite i bärsjalen här hos mig? Och när barnet nekar, känns det lite tomt och konstigt. Det var ju så mysigt att bära nära!

Under de här 10 åren har synen på att bära på små barn förändrats kraftigt. När jag började sälja bärsjalar, visste de flesta inte ens vad det var, och många var rörande överens om att det skulle skämma bort barnen att bli burna så mycket. Det finns nu allt mer forskning som visar hur positivt det är för anknytningen mellan barn och förälder, hur positivt det är för barnens utveckling och även hur bra det är för föräldern, så numera förespråkar de flesta som jobbar inom BVC, MVC och på förlossningsavdelningar att det är bra att bära i bärsjal. Ytterst glädjande! Och jag hoppas innerligt att ännu många fler små nyfödda barn kommer att få njuta av att bli burna i bärsjal de kommande åren!

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig...

Det har inte blivit många inlägg det här året. Vi hade sett fram emot en lugn och fin tid, när Tomas skulle vara pappaledig med vår lilla Isabella och jag skulle kunna ägna mig åt att jobba med företaget och amma lilla flickan vid behov, eftersom jag arbetar hemifrån. Men, som jag skrev i mitt inlägg ett par veckor efter hennes födelse, så vet man aldrig vad som händer. Bara någon vecka senare fick jag reda på att min mamma kände sig ganska dålig, och hon har sedan konstant blivit sämre och sämre och detsamma gäller för min pappa, som också har drabbats av kroniska sjukdomar. De är båda gamla, så det är inte förvånande, men ändå önskar man inte se sina nära och kära lida. Det har varit en svår tid och det blev inte alls som vi hade tänkt oss med en lugn och fin tid med vår lilla flicka. Istället har det blivit resor fram och tillbaka till mina föräldrar, till sjukhuset och mycket annat som måste skötas och tas om hand. Men i allt detta har vår lilla flicka varit en underbar glädjespridare - hon är så ljuvlig och glad och hennes leenden värmer hjärtat på alla som tittar på henne. Flera har sagt till mig att det är synd att det här inträffade nu när jag skulle få njuta av min lilla flicka istället. Men jag känner att det är nästan tur att det inträffade nu, för att se hennes livsglädje och det kommande livet spira i henne, väger upp mot det tunga och jag lever mitt i livets virvel där vi föds, älskar och dör. Livets kärna är oerhört påtaglig och är det något jag tror jag har lärt mig den här tiden så är det att leva i nuet och ta vara på de människor jag älskar medan de finns här.

Rent praktiskt börjar situationen att lätta något för oss nu då vi äntligen har börjat finna former för omhändertagandet av mina föräldrar som fungerar och vi har hittat nya rutiner själva också. Så jag ser fram emot att kunna ägna mer tid även åt mitt företag nu. Vår lilla Isabella jobbar nu för fullt för att lära sig att gå och ville börja äta vanlig mat för några veckor sedan, så nu klarar hon sig fint ensam med pappa flera timmar i sträck. Så nu tar hon första steget mot att bli en stor flicka. Och de stora pojkarna är toppenfina storebröder som tycker att Isabella är universums finaste bebis!

Nu ska vi ansöka om Bra Miljövalsmärkning!

Ringde just och pratade med en av Naturskyddsföreningens experter på miljömärkta textiler och det verkar som att vi har möjligheter att kunna få Bra Miljövalsmärkning! Även om det inte är klart på långa vägar än, så kändes det roligt att höra att vi har en god chans att klara kriterierna för Bra Miljöval med vår nya trikåsjal i bambu, Aldoria Bambu Soft.

Eftersom den fabrik som producerar våra bärsjalar åt oss har flera olika certifikat för miljöanpassad produktion: GOTS, IVN och ISO 14000, så är det troligt att även bambutrikån kommer att kunna klara de krav som ställs. Sedan vet vi ju inte säkert förrän produktionskedjan är genomgången hur det ser ut i detalj. Det kan ju finnas luckor, men förhoppningsvis kommer fabriken i så fall vilja rätta till dem då de satsar på miljöanpassad produktion. Nu satsar vi i alla fall på att bli den första bärsjalen som är Bra Miljövalsmärkt!

Du som vill veta mer om miljömärkning av textil kan läsa här på Naturskyddsföreningens hemsida:http://www.naturskyddsforeningen.se/bra-miljoval/textil/

Vårpromenader med liten Isabella

Nu har vi börjat gå morgonpromenader, jag och lilla Isabella. Imorse var vi ute och njöt av den friska, droppande, porlande och knoppsprickande våren. Lillflickan ligger fint och tryggt och sover tätt intill mig mot min mage. Det är något visst att gå så, livet känns riktigt och hjärtat blir stort och varmt av att ha en liten människa sovande i total tillit mot bröstet. På vägen hem hittade jag en av de första blåsipporna!

Att bära barnet under jackan är både praktiskt och mysigt. Man slipper oroa sig för att det är för kallt eller för varmt. Man känner precis hur temperaturen är, eftersom man är så nära. Man kan röra sig fritt i skog och mark och behöver inte ens hålla sig till stigen. Det är också otroligt mysigt och man tankar på både sitt eget och barnets depå av det nyttiga hormonet oxytocin, som har så positiv inverkan på oss människor. Mer om det någon annan gång!



Vi har nu en lyxvariant av kappa, en fin schweizisk kappa med särskild insats för att bära barn med. Den kan användas både när man bär på magen och på ryggen, eller så kan man ta bort bärpanelen så blir det en vanlig kappa. Mamajacket heter den. Men det duger också bra med en vanlig jacka eller kappa som är tillräckligt stor för att rymma dig och barnet tillsammans under. Har man haft något som rymmer magen under graviditeten, så går den också utmärkt att få plats med ett barn i bärsjal eller bärsele under. Har man ingen jacka eller kappa som är tillräckligt stor, kan man köpa ett separat bärskydd som inte är alltför dyrt, och fylla i glipan och täcka in barnet varmt och vindskyddat med. Alla de här specialprodukterna finns i vår webshop om du skulle behöva något sådant. Har du inte råd till att lägga ut pengar på sådant, men behöver något nytt, går det säkert fint att hitta någon stor och varm jacka på myrornas som ni båda ryms under!

Lilla miraklet är här – en lillasyster född 9/2 2011!

För nästan två veckor sedan fick vi vårt tredje lilla underverk! Storebröderna som är 8 och snart 5 år är helt bedårade av henne, och det är jag och min man med. Nu är familjen äntligen fulltalig! Det var som att vi alla väntade på den här lilla flickan. Vi konstaterade, när vi satt i bilen på väg hem från BB, att nu är vi äntligen alla på plats i familjen. Nu känns familjen hel och färdig. En härlig känsla!

Jag satt i fåtöljen på lördagen hemma när hon var tre dagar gammal och ammade och betraktade helt fascinerad det lilla, lilla ansiktet. Det är otroligt att tänka sig att en hel liten människa kan komma ut ur ens mage sådär. Det enda man känner av innan är lite buffar och sparkar. Man vet inte alls vem det är som finns därinne. Och så kommer hon ut och är en alldeles egen liten individ! Jag såg ut genom fönstret när jag satt där i fåtöljen, såg ett par gå förbi och tittade på dem med samma blick: det är två mirakel som går där ute! Om man ändå kunde behålla den känslan för alla människor i vardagen: vi är alla små och stora mirakel som lever i den här världen! Liksom alla levande varelser, växter och djur – fantastiska skapelser egentligen.

Nu njuter vi i fulla drag av vår äntligen färdiga familj och tar dagen som den är. Jag vet någonstans i bakhuvudet att allt kan hända. Därför gäller det att ta tillvara de ögonblick och tider i livet när det känns riktigt bra och njuta fullt ut, att fylla på batterierna med glädje och välmående. Och att passa på att dela med sig av det till sin omgivning också!

Vi stänger ner butiken i Stockholm och flyttar tillbaka den till Västerås!

Mycket har hänt under året som gått och jag har inte skrivit några inlägg alls här under 2010... Den viktigaste händelsen för oss är nog att vi väntar vårt tredje barn som är beräknat att komma i slutet av februari. Då min kropp inte klarar av graviditeter särskilt bra, har jag inte haft mycket ork kvar till annat. Som tur är har vi haft vår underbara Jenny till hjälp som har lyckats hålla företaget flytande under tiden! Vilken klippa!

För en dryg månad sedan insåg jag att jag var tvungen att ta beslutet att lägga ner butiken i Stockholm. Det håller inte ekonomiskt om jag själv inte kan jobba alls i butiken. Nu när nästa barn kommer snart, kommer jag inte att ha möjlighet till det. Vi bor ju själva i Västerås. Jag hade hoppats att vi skulle ha kommit igång så bra tills dess med försäljningen att det gick att ha kvar med enbart anställda, men tyvärr har vi inte kommit dit på de här två åren vi har haft butiken öppen. Dessutom tar det mycket tid också och den tiden kommer jag inte heller att ha. Så vi får krympa verksamheten igen och flytta tillbaka vårt lager och butik till Västerås där vi bor. Däremot kommer vi att fortsätta att hålla kurser i Stockholm och satsa mer på det istället. Samt kanske även ha någon form av showroom som tidigare en gång i månaden. För behovet att få hjälp att prova ut bärsjalar och bärselar har ju inte minskat, snarare tvärtom! Men det blir först mot slutet av april - början av maj som jag räknar med att vi kommer igång med det igen. Det blir en paus på ett par månader så att vi hinner med att landa med vårt nya lilla barn i familjen.

Det känns lite sorgligt att lägga ner butiken, för det har varit mycket positivt med många nöjda kunder som har uppskattat oss, och många fina möten med föräldrar och barn. Det har gett väldigt mycket! Samtidigt kan jag känna att det ändå ska bli roligt att få mer tid att jobba med hemsidan och webshopen igen, samt tid att utveckla kursverksamheten mer.

Redan den 30 januari, om tio dagar, kommer vi att flytta tillbaka butiken från Stockholm till Västerås. Så alla ni som bor i Stockholm och vill komma och prova bärsele och bärsjal, passa på nu de dagar vi finns kvar! Nästa chans blir när vi kommer igång med kurserna igen, troligtvis under maj månad.

Vi hörs på hemsidan, i telefonen och i vår butik i Västerås framöver i vår! Du kan också följa oss på vår sida på Facebook numera.

Härlig artikel om sjalbärande i Värmlands Folkblad

Idag, när jag surfade lite på nätet om bärsjalar, hittade jag den här jättefina artikeln om två sjalbärande mammor i Torsby. Jag känner precis igen mig i allt de beskriver och minns med längtan hur underbart det var när jag började bära mitt första barn i bärsjal. Jag kan fortfarande minnas in i hela kroppen hur ljuvligt det var och hur många fina stunder vi har haft i bärsjalen tillsammans. Min stora pojke som nu snart fyller 7 år! Han säger själv, både med ord men också med sitt kroppsspråk, att han tyckte det var jättehärligt att bli buren i sjal. Han ser lycklig ut när han tänker på det, när det kommer på tal någon gång ibland.

Läs gärna artikeln här:
http://www.vf.se/Arkiv/Nyheter/Allman/2009/10/Zagas-kolik-forsvann-med-barsjalen-091009.aspx
låt dig inspireras och sprid vidare till vänner och bekanta!

(Bilden ovan är inte från artikeln, utan det är jag och Anton i ett vintrigt Malingsbo för 6 år sedan.)