10-årsjubileum!

Tänk, nu har det gått 10 år sedan jag startade Babydesign! Det har varit en mycket lärorik tid, spännande och intressant.

En av de bästa sakerna har varit alla fina möten med blivande föräldrar, nyblivna föräldrar, små barn och alla andra som finns i närheten omkring. Vissa föräldrar och deras barn kommer jag nog alltid att komma ihåg.

Ta den späda lilla mamman som jag träffade när vi ställde ut på Underbara-barn-mässan för 8 år sedan. Hon var kortare än mig och hade med sig sin son på tolv år, som nästan var lika lång som sin mamma. Sonen satt i rullstol och kunde inte ens hålla sitt huvud stadigt. Hon bar honom väldigt mycket och det var svårt. Vi lyckades sätta upp honom i en höftknytning i en lång, vävd bärsjal. Hon tyckte det var jättebra! Äntligen kunde hon bära sonen nära med bra stöd och ändå få en arm över. Jag hoppas innerligt att bärsjalen underlättade för henne och sonen.

En annan gång träffade jag en mamma uppe på barnkliniken i Västerås, det är flera år sedan nu. Jag kände igen henne och hon mig, och eftersom jag tillbringade dagen där hann vi pratas vid en stund. Så småningom fick jag reda på att dottern hade cancer, en tumör i hjärnan. Hon hade blivit behandlad mot det och tidvis mått väldigt dåligt. "Då var det så bra att ha bärsjalen jag köpte hos dig" sa mamman, "den har vi verkligen haft glädje av". Jag fick något tjockt i halsen och nickade bara till svar. Jag hoppas innerligt att den lilla flickan nu är stor och frisk.

Nog är det många mer som har berört mig mycket genom åren, listan skulle bli mycket lång, men den sista jag nu ska berätta om är Maria Eggers. Hon var med på en bärsjalskurs jag hade för 5 år sedan. Hon kom fram till mig efteråt och sade med eftertryck att hon tyckte att kursen var så bra. Hon drog sedan ihop ett gäng glada mammor till en helt ny kurs, för hon ville att de skulle gå den. Det värmde och det fick mig att känna att de här kurserna var nog verkligen bra. Så hon fanns också i mitt hjärta. Ett par år senare fick jag höra att hon hade drabbats av sjukdomen ALS i alldeles för ung ålder. Hon kämpar hårt och nyligen sändes en dokumentärfilm i TV om henne. Du kan se den här på UR: Aldrig släppa taget  En varm hälsning till dig Maria, vi är nog många som tänker på dig! Det var bra att du och Simon fick er tid att vara nära varandra, mysande i bärsjalen när han var riktigt liten.

De allra flesta föräldrar som jag träffar tampas dock tack och lov med de vanliga småbarnsbesvären som för lite sömn på nätterna, barn som kanske har kolik eller som bara helt normalt vill vara nära sin förälder för trygghet och värme, eller stimulans. Då kan bärsjalen eller bärselen göra att det som kanske skulle bli väldigt jobbigt och slitsamt istället förvandlas till något väldigt mysigt och njutbart. Vi är nog många föräldrar som har sagt till våra barn när de efter något års intensivt närhetssökande släpper taget och vill gå själva: Ska du inte komma upp och sitta lite i bärsjalen här hos mig? Och när barnet nekar, känns det lite tomt och konstigt. Det var ju så mysigt att bära nära!

Under de här 10 åren har synen på att bära på små barn förändrats kraftigt. När jag började sälja bärsjalar, visste de flesta inte ens vad det var, och många var rörande överens om att det skulle skämma bort barnen att bli burna så mycket. Det finns nu allt mer forskning som visar hur positivt det är för anknytningen mellan barn och förälder, hur positivt det är för barnens utveckling och även hur bra det är för föräldern, så numera förespråkar de flesta som jobbar inom BVC, MVC och på förlossningsavdelningar att det är bra att bära i bärsjal. Ytterst glädjande! Och jag hoppas innerligt att ännu många fler små nyfödda barn kommer att få njuta av att bli burna i bärsjal de kommande åren!