Livet blir inte alltid som man har tänkt sig...

Det har inte blivit många inlägg det här året. Vi hade sett fram emot en lugn och fin tid, när Tomas skulle vara pappaledig med vår lilla Isabella och jag skulle kunna ägna mig åt att jobba med företaget och amma lilla flickan vid behov, eftersom jag arbetar hemifrån. Men, som jag skrev i mitt inlägg ett par veckor efter hennes födelse, så vet man aldrig vad som händer. Bara någon vecka senare fick jag reda på att min mamma kände sig ganska dålig, och hon har sedan konstant blivit sämre och sämre och detsamma gäller för min pappa, som också har drabbats av kroniska sjukdomar. De är båda gamla, så det är inte förvånande, men ändå önskar man inte se sina nära och kära lida. Det har varit en svår tid och det blev inte alls som vi hade tänkt oss med en lugn och fin tid med vår lilla flicka. Istället har det blivit resor fram och tillbaka till mina föräldrar, till sjukhuset och mycket annat som måste skötas och tas om hand. Men i allt detta har vår lilla flicka varit en underbar glädjespridare - hon är så ljuvlig och glad och hennes leenden värmer hjärtat på alla som tittar på henne. Flera har sagt till mig att det är synd att det här inträffade nu när jag skulle få njuta av min lilla flicka istället. Men jag känner att det är nästan tur att det inträffade nu, för att se hennes livsglädje och det kommande livet spira i henne, väger upp mot det tunga och jag lever mitt i livets virvel där vi föds, älskar och dör. Livets kärna är oerhört påtaglig och är det något jag tror jag har lärt mig den här tiden så är det att leva i nuet och ta vara på de människor jag älskar medan de finns här.

Rent praktiskt börjar situationen att lätta något för oss nu då vi äntligen har börjat finna former för omhändertagandet av mina föräldrar som fungerar och vi har hittat nya rutiner själva också. Så jag ser fram emot att kunna ägna mer tid även åt mitt företag nu. Vår lilla Isabella jobbar nu för fullt för att lära sig att gå och ville börja äta vanlig mat för några veckor sedan, så nu klarar hon sig fint ensam med pappa flera timmar i sträck. Så nu tar hon första steget mot att bli en stor flicka. Och de stora pojkarna är toppenfina storebröder som tycker att Isabella är universums finaste bebis!