..till att resa sig och slåss för en bättre jord, där konflikter kan lösas med ord...

Imorse tog jag fram en gammal skiva som jag säkert inte lyssnat på sedan 15 år. Det var "Milla's Mirakel", som kom samma år som jag gick ut gymnasiet. En av mina favoritskivor då. Det roliga var att när jag nu gick där och städade och lyssnade på musiken och texten, slogs jag av hur bra jag fortfarande tyckte att den var! Under de 20 år som har gått sedan jag gick ut skolan (ja, det var 1987) så har jag hunnit vara med om så mycket. Texterna i alla dessa sånger har nu fått ett nytt perspektiv. När jag lyssnade på den sista sången, "slutna cirklar" satte jag mig ner och grät.

"Det finns människor man känner för,
vänskap som aldrig nånsin dör.
Händelser som man minns,
och mycket som bara finns.
Det finns trygghet man värnar om,
stunder då ögon ser sig om
efter händer man trycker hårt,
när allting känns tungt och svårt.
Öden som vävs ihop.
Droppar som samlas, fyller livets stop.
Möten som styr ens liv på ett sätt,
som ingen kan förutspå.

Cirklar måste slutas av oss som kan
utöva den konstart som är evigt sann.
Kärlek mellan kvinna och hennes man.
Och en tro på att människan är god.
Och ett hopp om att aldrig sakna mod
till att resa sig och slåss för en bättre jord,
där konflikter kan lösas med ord.

Det finns nån som betyder allt,
en bild man bär med sig överallt.
En famn som man längtar till,
när livslustens hjul står still.
Öden som vävs ihop.
Droppar som samlas, fyller livets stop.
Möten som styr ens liv på ett sätt,
som ingen kan förutspå.

Cirklar måste slutas av oss som kan
utöva den konstart som är evigt sann.
Kärlek mellan kvinna och hennes man.
Och en tro på att människan är god.
Och ett hopp om att aldrig sakna mod
till att resa sig och slåss för en bättre jord,
där konflikter kan lösas med ord."

Livet är större och svårare och mer fantastiskt än jag trodde när jag var 20 år. Jag har också fått vetskapen om att jag klarar av mycket mer än jag trodde jag skulle göra i den åldern. Livet går inte under och vi går vidare trots allt. Och trots de fruktansvärda krig som har brutit ut sedan dess och de rent personliga ödeläggande olösta konflikter som finns i min närhet, så vet jag också med mig att det finns hopp. Det långa kriget i nordirland har efter drygt 30 år börjat gå mot sitt slut. Och även i de värsta konflikterna i min egen närhet, har jag också börjat skönja ett ljus och hopp om bättre tider. Så tack och lov känner jag ännu starkare nu än då, att jag vill leva med:

en tro på att människan är god.
Och ett hopp om att aldrig sakna mod
till att resa sig och slåss för en bättre jord,
där konflikter kan lösas med ord."