Första inlägget!

Det känns lite skrämmande första gången att lägga ut mina tankar så här i cyber-rymden. Men det är väl, som så mycket annat, en vanesak. Första gången tycker man att något kanske känns oöverstigligt skrämmande och svårt. Och så tar man mod till sig och gör det till sist och efteråt undrar man: "Vad var jag så rädd för? Det hände ju inget speciellt alls!" Eller "Nu känns ju allt mycket bättre! Varför har jag inte gjort det här tidigare?"

Ibland är det som att man tror att himlen ska falla in eller världen gå under om man gör vissa saker. Men med åren har erfarenheten lärt mig att just de här sakerna är det som är viktigast att ta itu med och göra. Och sedan känns det nästan alltid bättre.

En sak jag har velat ända sedan jag var liten, var att skriva en bok med alla mina tankar och funderingar om världen och livet. Jag har alltid filosoferat och funderat mycket om varför vi är här och hur man kan leva på bästa sätt. Det har inte alltid varit lätt. Ibland kan det vara en tung börda att ifrågasätta och fundera.

Sedan jag fick barn har mycket av det tunga försvunnit och i samvaron med dem känner jag helt enkelt att livet har en glädje och mening, så självklart att jag inte behöver tänka utan kan bara vara. Det är den största gåvan jag har fått här i livet och jag är så otroligt tacksam för dem!